Okej. Förra skrivarperioden (vi stängde in oss i Charlottes barndomshem en vecka i början av maj) genomgick vi den del av processen som kan kallas kreativitetskris. Efter tre dagars tolvtimmarspass blev vi tvungna att börja om. Ner i sopsäcken med allt och och fram med tomma pappersark. Modigt. Skrämmande. Fruktansvärt.

Nu är det dags för skrivarvecka nr 2. Vi börjar där vi slutade sist. På idéstadiet. Både Charlotte och jag jobbar vanligtvis rätt snabbt och är vana vid att lösa saker i högt tempo – ofta med med mottot: Good enough, within the limits. Den här gången är det annorlunda. Visst, skaparutrymmet är fortfarande begränsat eftersom vi bor i olika städer och för att våra respektive liv bara tillåter en vecka åt gången till skrivandet. Men good enough gäller inte nu. Det här ska bli f**king brilliant!

Pjäsen säger ”Under är jag bar”, vilket tvingar oss att stå nakna och underbara inför materialet. Vi ska inte skydda oss bakom floskler, gammal skåpmat och halvdana skämt. Det här ska vara roligt och berörande på riktigt, på ett hudlöst sätt. Och då måste det få ta TID. Det måste kastas och göras om, funderas och ältas och smakas på – om och om igen. Det är det som är läskigt. Att en skaparprocess inte riktigt går att styra.

Igår började vår skrivarvecka nr 2. Vår första dag var skön, på gränsen till hysteriskt rolig. Det behövde vi. Elden och passionen kom åter till oss. Vi kände oss på topp! Nu återstår ca 4 dagar innan vi ska visa våra alster för geniet, dramatikern och regissören Rasmus Lindberg. Just nu känns det som att vi har något gott att bjuda honom på. Vi hoppas att den känslan håller i sig ända fram… 😉

#skrivarvecka #underärjagbar #teater #premiär16september